In the Rockies, Banff & Jasper

Nu har vi kommit till lite coolare områden med massor av berg, glaciärsjöar och härligt djurliv. Vägarna kantas av skyltar som ”Wildlife on the road, don’t leave the car” osv. Härligt!

Men först stannande vi till i Revelstoke National park där vi hade otrolig tur och lyckades tima peaken på den extremt korta blomningen på de alpina ängarna. Växterna har c:a 3 månader på sig då snön försvinner i slutet av juni och kommer åter september så det är bråttom bråttom och blomningen pågår under c:a en till 2 veckor.

På väg till Golden svängde vi in på Northern Light Wolf center som har 6 st vargar i inhägnad. Det var lite som en minidjurpark men väl värt vägen och tiden då man fick lära sig mycket om vargar och deras nuvarande situation i Kanada där de är på gränsen till utrotade p.g.a. jakt både från jägare men också från staten som jagar den med helikopter då de anses hota den ursprungliga renstammen. Att den drastiska minskningen av renstammen skulle bero på att man hugger ned gamla skogar som Cariboos är beroende av verkar vara mindre viktigt. Precis innan vi skulle åka satte de igång allihop att yla vilket verkligen var en upplevelse. Det är något speciellt i ylandet som ger en härlig gåshud och man önskade att man kunde få stämma in i ett tjut men med hänsyn till övriga besökare avstog jag även om det var väldigt lockande. Skönt att få känna av sin primitiva sida lite.

Vidare mot Golden stannade vi längs med vägen och gick en underbar liten trail med gigantiska gamla cedrar. Det var mäktiga träd med underbar bark längs den korta promenaden och avslutningsvis fick vi även en liten björnupplevelse på köpet. Det var några som gick en bit framför oss som kom springande tillbaka på spåret då en björn hade korsat stigen. Vad har vi sagt om att springa från en björn? I samlad tropp tog vi oss tillbaka till parkeringen helskinnade.

Väl i Golden var det dags för forsränning på den kända floden The Kicking Horse. Vi bjöds på partier upp till 4+ vilket var riktigt roligt. Vi filmade och stundvis låter Patrik som ett lite barn i berg- och dalbanan! Eiihhhhh! *haha* Kul var det! Det blev ännu mer effektfullt när det började tokregna, blixtra och åska och forsen kastade en hit och dit! Patrik och jag gjorde korstecken då vårt tält stod ensamt uppe på platå relativt osäkrat. -Hm, undrar om det står kvar när vi kommer tillbaka, mumlade vi. Vid målgången hade regnet avtagit men vi var kalla och blöta och bestämde oss för att lyxa till det med både hotellrum OCH en middag ute på restaurang! Gud, så underbart det var att få glida ned i det varma vattnet i badkaret!

Vi körde vidare mot den lilla söta staden Field för att ta oss an de turkosa glaciärsjöarna O´Hara, Louise och Morain. Lake O´Hara var fantastiskt vacker med allt man kan önska sig. Turkost vatten och omgiven av vackra berg och glaciärer. Området är oerhört populärt och oftast tar biljetterna slut samma dag som de släpps. Så om man bokar 3 månader i förväg kan man åka buss upp men för vår del var det bara att dra på sig kängorna och knata de 11 km upp till sjön. Väl uppe tog vi ett varv runt sjön och bara njöt av allt det vackra. Bussen ned var fullproppad men vi lyckades sno åt oss 2 platser vilket var ganska skönt även om de 11 km ned inte skulle ha varit allt för ansträngande. På kvällen satt vi vid tältet och njöt av solen som lyste upp de omgivande magnifika bergen. Det är härligt att campa in the Rockies!

Efter några dagar i västra delen av Banff national park var det dags att dra vidare mot Jasper. Vi körde den otroligt vackra Icefield Highway upp som bjuder på inte mindre än 25 glaciärer och 7 icefields på vägen. För att inte tala om otaliga vackra berg och glaciärsjöar. En icefield är en instängd glaciär som föder minst två andra glaciärer med is. Vi gjorde kortare dagvandringar som Parker Ridge och Bow Lake Falls. Vi tyckte oss se en bergsget på avstånd. Så otroligt häftiga med världens coolaste ansiktsuttryck som är någonting mellan helt nollade och intensivt förnärmade. Helt klart är i alla fall att den är väldigt högt upp på vår Vill se-lista tillsammans med Grizzlybjörn.

Vi hade några kanondagar i Jasper National Park. Tyvärr så kom röken in från alla bränder i British Colombia och la sig som ett smoggtäcke över dalen så vandringen upp till Bald Hills gav kanske inte riktigt den fina utsikten vi hade räknat med. Men med en stigning på 650 m på 5,5 km bränner man ju i alla fall några kalorier och vi var riktigt svettiga när vi kom upp. I skymningen tog vi bilen och åkte runt på småvägarna i jakt på spännande djur. Vi fick se massor av caribos och en del bergsfår men höjdpunkten var när vi såg en svartbjörn gå och mumsa på bär. Så söt!

Nu är vi på väg till Vancouver Island där vi förhoppningsvis kan få kitesurfa lite på sjön Nitinat, bada i Torfino och kanske snorkla med säl.

Ha det!

Ulrika & Patrik



Fler bilder från Banff & Jasper

Björnen sover

Så, vi är nu alltså i Kanada och campar runt augusti ut. Vi har införskaffat oss ett finfint tält, ett Rock 32, och allehanda tillbehör som man kan tänka sig behöva då man flänger runt på vägarna. Bilen är proppfull med kiteutrustning, tält, sovsäckar, gaskök, mat och gud vet vad. Som tur var så fick vi en gratis uppgradering och där med en större bil annars vet jag inte hur det hade gått. Bilen är sproilans ny med ljusa, beiga tygsäten och hade bara gått 92 mil när vi fick den. Oj, oj, vilket chock de kommer att få när vi lämnar in den efter 30 dagars camping!

Vi startade i Vancouver och körde sedan upp mot Squamish för lite kitesurfing men prognosen såg inte allt för bra ut med näst intill vindstilla. Dagen innan hade det blåst 15 m/s. Ibland har man otur helt enkelt. Vi campade några dagar i Alice Lake och gjorde en makaber vandring upp till Garibaldi Lake. Vi hade läst att det var 9 kilometer vilket verkade vara lagom att mjukstarta med efter en veckans festande i Toronto. Efter 4 kilometer i konstant uppförsbacke och då menar jag verkligen bara uppför utan ett enda steg i nedgående lutning, började vi fundera på om vi inte borde börja skönja sjön snart. Allt vi såg var bara uppför, uppför och uppför. Vi mötte ett par som informerade oss om att -Jo visst var det 9 kilometer men det var bara enkel väg. Först var det 7 kilometer rakt upp för berget sedan skulle det plana ut den sista biten. Fy faaan, vad tungt! Om vi hade vetat om det från början hade det nog inte varit så farligt men med två små ägg och 2 liter vatten i säcken kändes det så hårt och orättvist. *haha* Men vi kunde ju inte ge upp så det var bara att kämpa vidare. Till slut kom vi fram till sjön och visst var det vackert med glaciärsjön mellan de mäktiga bergen! Efter den efterlängtade lunchen, ett ägg vardera, och ett litet halvdopp i sjön var det dags för 9 kilometer nedför. Härligt! Den mjukstarten gav oss träningsvärk i 3 dagar och det var två stela pinnar som vaknade i tältet upp dagen efter. Dessutom så det vara bara att hoppa klättringen på det vackra granitberget The Chief dagen efter!

Därefter drog vi vidare till Whistler som har bjudit på lite blandat väder, björnupplevelser och eventet Crankworx. Nu är vi på väg mot östra delen av British Colombia och Alberta som bl. a. bjuder på forsränning i Kicking horse, vackra bergspass som Rogers Pass, Glacier national park, Lake Louise och Banff. Till Jasper tar vi Icefield parkway som ska vara otroligt vacker och man passerar 25 glaciärer, 7 icefields och otaliga vackra och mäktiga berg.

Efter nio härliga dagar i Kanada inser vi nu att alla varningsskyltar om björn verkligen är på riktigt! Det kändes lite väl avlägset att en stor björn skulle komma in på campingplatsen och försöka ta sig in i tältet pga av att man lämnat mat eller kokkärl framme eller lagat mat för nära tältet men nu vet vi bättre. För att ta några exempel.

1. Här om dagen var vi på vår nya tältplats på Riverside camping utanför Whistler. Patrik som precis hade mumsat i sig en banan slängde helt sonika in skalet bland buskarna. Jag kommenterade att det var väl inte så smart att slänga mat preeecis bakom vårt tält där vi skulle sova samma natt med tanke på alla varninsskyltar. Patrik skrattade och sa –Hur farligt kan det vara? Samma dag läste vi i den lokala tidning om en björn som hade skjutits på plats veckan innan efter det att den hade tagit sig in i ett tält i jakt på mat. Var då, undrar ni säkert nu?! På Riversides camping! Herregud! På natten vaknar jag av att Patrik slår mig hårt på sidan och han ser lite skärrad ut. Tältdukens ena fästning hade losstnat och fallit in mot honom. Vi låg spända och tysta och lyssnade efter grymt eller andra obehagliga ljud som vi verkligen inte ville höra. Efter ett tag insåg vi att att det måste ha varit vinden som slitit loss fästningen men jag kan lova att man inte känner sig speciellt stor när man ligger instängd i ett litet tält och lyssnar efter en potentiellt hungrig björn!

2. Dagen efter tog vi stora liften upp till Whistlers topp. På stationen stod det på en skylt ”Spana efter björn!”. Det kändes inte helt troligt att vi skulle få se några då backarna var fulla av cyklister, funktionärer och tävlande i den pågående världscupen. Men även denna gång hade vi fel och på vägen upp såg vi inte mindre än 3 st björnar lufsa omkring varav en nästan stod på mountainbike-spåret. Det var tre st mycket förvånade cyklister som susade förbi den när de kom runt kurvan och mötte svartbjörnen.

3. Här om dagen frågade vi vid incheckningen om det var problem med björn i området. Tjejen svarade snabbt nej men upplyste oss sedan om att det faktiskt hade gått en björn genom campingen samma dag. –Men det var bara en liten björnunge, så det är nog ingen fara! Jo, jo!

Japp, nog finns det björn alltid och vi börjar förstå varför det är så populärt att campa med husvagn istället för tält!

Campingregler:
Allt ät- och drick-bart får inte lämnas framme och framför allt inte förvaras i tältet. Inte ens tandkräm och rena kokkärl.
Allt måste förvaras i bilen eller i björnsäkra behållare. Kylboxar är definitivt inte björnsäkra och inte heller oöpnade ölburkar som verkar vara mumma för björnarna.
Sov inte i samma kläder som du har lagat mat.
Med andra ord så verkar björnar har extremt bra luktsinne.

Tips vid möte med björn
Backa sakta från björnen och undvik ögonkontakt.
Ta inte av dig ryggsäcken, den kan verka som skydd vid eventuell attack.
Spring inte, björnen är alltid snabbare.
Vis attack använd björnspray och/eller spela död. OBS! Fungerar inte alltid! Om så, fight back!
Vid attack där björnen har följt efter dig och ser dig som ett byte alternativt har tagit sig in i tältet, slåss för allt vad du är värd!

Ja, det var väl allt man behöver tänka på! Nu är det bara att hämta björnsprejen och krypa ned i säcken.

Godnatt!

Här kan du se bilderna


-Vad var det som lät?????????????????

Lyxvistelse i Collingwood, Toronto

Sista veckan i juli hälsade vi på kitekompisarna Matt och Louise som vi träffade i Cabarete. De kör kiteskola i Kanada på somrarna och tillbringar vintrarna i Cabarete. En ganska så skön tillvaro med andra ord. Louise hade fixat med allt och det var som att bo på ett lyxhotell. Vi hade hela källarplanet för oss själva vilket var större än vår sista lägenhet, kanongod mat varje kväll och ljuvlig utsikt över vattnet.

Första dagen paddlade vi ut med SUP-brädor och hälsade på grannarna som låg och väntade med kalla öl och vattenskidor ute i viken. Dagen var perfekt med glasklart och spegelblankt vatten. Patrik bestämde sig för att testa ett par varv och eftersom det var 20 år sedan han körde senast så fick han instruktioner av James som gladerligen instruerade. När Patrik frågade vilken fot man lättast har fram när man kör med en skida skrattade vi bara och sa, -Försök bara kom upp och åk nu! Föga anade vi att vi hade med en vattenskidskung att göra! Efter andra försöket kom han upp och efter ett varv sparkade han av sig ena skidan och cruisade lite nochalant på en skida medan han åkte fram och tillbaka över svallvågorna bakom båten. Efter två varv till släppte han och sjönk perfekt ned intill båten med jordens största leende på läpparna. Vilket åk! Det är inte för intet han kallas monoski-man! Det var iofs av en fransk skidguide i Val d'Isère och av en helt annan anledning men det är en annan historia.

Efter några kalla till var det dags att paddla hemåt och servicen var på topp då James låg och cruisade vid oss ifall vi inte skulle orka hela vägen hem. Efter det obligatoriska nedtrappningen i hot tuben var det dags att svira om då det var det knyt med grannarna. Vilken mat! Härliga revbensspjäll, saftig grillad kyckling och massor av annat smaskigt! Vi kom inte i säng förrän efter 1 vilket skulle visa sig standard för resten av veckan. Det var ett hårt liv i Collingwood vill jag lova.

08:00 nästa morgon rullade vi ut från parkeringen i Louise och Matts husbil mot Olifant för kitesurf. Matt hade en lektion och vi andra hängde så klart gladerligen på. Vädret var lite si och så men efter ett tag tittade solen fram. Spoten i Olifant var kanon med plattvatten och mycket utrymme. En bra spot att undervisa på då det är riktigt långgrunt. Vi gick ut en bra bit och ändå jackade jag i brädan vid start och fastnade i botten. Hemma igen var det dags för, japp precis, same procedure, hot tub och roligt middag med grannarna. Denna kväll valde vi dock att forsätta festen hos grannen med en öppen eld och mashmallowsgrillning a la Kanada. En mashmallow lagom grillad, lägg den på ett aningen salt kex, på en en ruta mörk choklad, toppa med ännu ett kex och vips har du en smoors. Väldigt gott!

På fredagen var det nästan svenskafton då det visade sig att grannen James i sin ungdom hade tillbringat några härliga veckor i Sverige och en annan vän till Matt och Louise hade vänner i Sverige och varit där ett antal gånger. I James minne hade 2 saker gjort starkt intryck, kvinnorna och Midsommarafton. Sagt och gjort plockade James fram det gamla härliga receptet Sill och potatis ur minnesbanken och det var ingen dålig bank. Hans gräddfilssås var fantastisk och de flesta på festen tyckte att det var väldigt gott trots att det var första gången de provade sill. Det var inte utan att man fick ett sting av hemlängtan.

Kort och gott hade vi en supervecka hos Matt och Louise och vi hoppas verkligen att vi får förmånen att träffa igen!

Innan vi tog flyget till Vancouver passade vi på att åka och kika på Niagrafalls. Det var stort och häftigt men framför allt överraskande att det låg mitt i stan. På vägen hem hittade vi ingen bensinstation så det var verkligen på de sista bensinångorna som vi rullade in på flygpplatsen vilket var super då bilen kan lämnas tillbaka med tom tank.

Bilder från Collingwood

Kram