Men först stannande vi till i Revelstoke National park där vi hade otrolig tur och lyckades tima peaken på den extremt korta blomningen på de alpina ängarna. Växterna har c:a 3 månader på sig då snön försvinner i slutet av juni och kommer åter september så det är bråttom bråttom och blomningen pågår under c:a en till 2 veckor.
På väg till Golden svängde vi in på Northern Light Wolf center som har 6 st vargar i inhägnad. Det var lite som en minidjurpark men väl värt vägen och tiden då man fick lära sig mycket om vargar och deras nuvarande situation i Kanada där de är på gränsen till utrotade p.g.a. jakt både från jägare men också från staten som jagar den med helikopter då de anses hota den ursprungliga renstammen. Att den drastiska minskningen av renstammen skulle bero på att man hugger ned gamla skogar som Cariboos är beroende av verkar vara mindre viktigt. Precis innan vi skulle åka satte de igång allihop att yla vilket verkligen var en upplevelse. Det är något speciellt i ylandet som ger en härlig gåshud och man önskade att man kunde få stämma in i ett tjut men med hänsyn till övriga besökare avstog jag även om det var väldigt lockande. Skönt att få känna av sin primitiva sida lite.
Vidare mot Golden stannade vi längs med vägen och gick en underbar liten trail med gigantiska gamla cedrar. Det var mäktiga träd med underbar bark längs den korta promenaden och avslutningsvis fick vi även en liten björnupplevelse på köpet. Det var några som gick en bit framför oss som kom springande tillbaka på spåret då en björn hade korsat stigen. Vad har vi sagt om att springa från en björn? I samlad tropp tog vi oss tillbaka till parkeringen helskinnade.
Väl i Golden var det dags för forsränning på den kända floden The Kicking Horse. Vi bjöds på partier upp till 4+ vilket var riktigt roligt. Vi filmade och stundvis låter Patrik som ett lite barn i berg- och dalbanan! Eiihhhhh! *haha* Kul var det! Det blev ännu mer effektfullt när det började tokregna, blixtra och åska och forsen kastade en hit och dit! Patrik och jag gjorde korstecken då vårt tält stod ensamt uppe på platå relativt osäkrat. -Hm, undrar om det står kvar när vi kommer tillbaka, mumlade vi. Vid målgången hade regnet avtagit men vi var kalla och blöta och bestämde oss för att lyxa till det med både hotellrum OCH en middag ute på restaurang! Gud, så underbart det var att få glida ned i det varma vattnet i badkaret!
Vi körde vidare mot den lilla söta staden Field för att ta oss an de turkosa glaciärsjöarna O´Hara, Louise och Morain. Lake O´Hara var fantastiskt vacker med allt man kan önska sig. Turkost vatten och omgiven av vackra berg och glaciärer. Området är oerhört populärt och oftast tar biljetterna slut samma dag som de släpps. Så om man bokar 3 månader i förväg kan man åka buss upp men för vår del var det bara att dra på sig kängorna och knata de 11 km upp till sjön. Väl uppe tog vi ett varv runt sjön och bara njöt av allt det vackra. Bussen ned var fullproppad men vi lyckades sno åt oss 2 platser vilket var ganska skönt även om de 11 km ned inte skulle ha varit allt för ansträngande. På kvällen satt vi vid tältet och njöt av solen som lyste upp de omgivande magnifika bergen. Det är härligt att campa in the Rockies!
Efter några dagar i västra delen av Banff national park var det dags att dra vidare mot Jasper. Vi körde den otroligt vackra Icefield Highway upp som bjuder på inte mindre än 25 glaciärer och 7 icefields på vägen. För att inte tala om otaliga vackra berg och glaciärsjöar. En icefield är en instängd glaciär som föder minst två andra glaciärer med is. Vi gjorde kortare dagvandringar som Parker Ridge och Bow Lake Falls. Vi tyckte oss se en bergsget på avstånd. Så otroligt häftiga med världens coolaste ansiktsuttryck som är någonting mellan helt nollade och intensivt förnärmade. Helt klart är i alla fall att den är väldigt högt upp på vår Vill se-lista tillsammans med Grizzlybjörn.
Vi hade några kanondagar i Jasper National Park. Tyvärr så kom röken in från alla bränder i British Colombia och la sig som ett smoggtäcke över dalen så vandringen upp till Bald Hills gav kanske inte riktigt den fina utsikten vi hade räknat med. Men med en stigning på 650 m på 5,5 km bränner man ju i alla fall några kalorier och vi var riktigt svettiga när vi kom upp. I skymningen tog vi bilen och åkte runt på småvägarna i jakt på spännande djur. Vi fick se massor av caribos och en del bergsfår men höjdpunkten var när vi såg en svartbjörn gå och mumsa på bär. Så söt!
Nu är vi på väg till Vancouver Island där vi förhoppningsvis kan få kitesurfa lite på sjön Nitinat, bada i Torfino och kanske snorkla med säl.
Ha det!
Ulrika & Patrik
Fler bilder från Banff & Jasper
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar