Första dagen i Yellowstone

Första dagen i Yellowstone har varit helt fantastisk. Det började redan efter 20 min efter det att vi åkt in i parken. Helt plötsligt så står den bara där ute på fältet, en stor fet härlig bisonoxe. Vi tvärnitade och fotade så kameran glödde. Exalterade hoppade vi in i bilen och åkte vidare och ser en till, och en till, och en till. Vilka mäktiga syner! Vi åkte till campingen i Norris och knep en riktigt fin plats med utsikt över fälten och floden. Precis som i Kanada finns det platser kvar som inte kan bokas i förväg utan som går under ”First come, first served” så det gäller att vara ute i god tid då dessa platser brukar vara slut vid två-tiden. När vi svängde ut från campingen efter en lunch i solen så ser vi en bison som står och mumsar gräs bara 200 meter från vårt tält! Hua. Varje år blir folk stångade av dessa bjässar och vi vill verkligen inte vara en av dem. Vägarna i Yellowstone går som i en åtta och det tar riktigt lång tid att åka runt då man nästan hela tiden ser något man vill stanna till vid. Direkt efter att vi hade lämnat Norris var det dags för de första upplevelderna av Yellowstones heta sida. Under Yellowstone ligger en av världens aktivaste vulkaner. Dessa brukar vanligtvis ligga under havet men inte här. Överallt bubblar och ryker det ur marken och märkliga och underbart vackra formationer och konstallationer kan beskådas på många ställen. Ibland är de så instabila att stora områden är avstängda men ingen vet egentligen när, var eller hur allt hänger ihop och när det blir lite för mycket tryck eller instabilitet någonstans. 1982 var det t.ex. åtta stycken mycket förvånade och skrämda turister som fick uppleva något extraordinärt när en varm källa bestämde sig för att nu vill jag bli en geyser och sprängde upp ett större hål så att det flög stenar lång väg. Helt otroligt nog blev ingen skadad.

På en äng ser vi en cayote på jakt och bakom nästa kurva står det en stor bison och så fortsätter det. I Mammoth Springs fick vi uppleva underbara vyer med blått vatten, vita stenar och alla möjliga färger och former. I område som dessa måste man vara försiktig med var man sätter sin fot då marken består av skorpor som kan vara lövtunna med kokande vatten precis under så det gäller att hålla sig till stigarna. För några år sedan var det en pojke som blev tillfälligt förblindad av ånga som steg upp från en geyser precis när han gick i en kurva. Han tog ett steg utanför gångvägen och föll ned i en varm källa med 93 gradigt kokande vatten(p.g.a. den höga höjden kokar vattnet vid lägre temperatur än de vanliga 100 graderna). Hans föräldrar vände sig om och hann se sin son kritvit i ansiktet ta några simtag innan han sjönk ned under vattenytan för att aldrig mer ses vid liv. Som sagt, ett väldigt levande och hett område.

Vi svängde av mot Lamar Valley som är känt för sitt djurliv och för er som följde Druid-vargflocken på SVT kan jag berätta att det var här de höll till. Lamar Valley är tyvärr åter tomt på vargar då Druid-flocken drabbades av en sjukdom och nästan hela flocken dog ut. De fåtal vargar som överlevde gick med i andra flockar i andra områden och ännu har ingen annan flock gjort anspråk på dalen och dess rikedom.

Vi fick se vår första bisonflockar på håll, en mindre galopperande flock och en större på minst 50 djur. Mäktigt! När vi åkte hemåt började det att mörkna men det gick fortfarande att se svartbjörnen som kom gående på en äng, upp på vägen och vidare inte mindre än 1 meter från bilen. Så vacker! Väl hemma i Norris fick vi se en stjärnklar natt presentera Vintergatan om än inte lika klar och tydlig som i Peru men väl så vacker och mäktig med miljoner stjärnor som lyste på himlen. Så nöjda med första dagen i Yellowstone drog vi ihop sovsäckarna och släckte ficklampan för att somna till ljudet av ylande vargar eller cayotes i natten, den vackraste vaggsång jag någonsin somnat till.

Vi är i himlen och imorgon är det en ny dag i Yellowstone.





Bilder

Vilodagar i Seattle

Vi åkte över gränsen med bilen vilket var oväntat smidigt, smärtfritt och trevligt! Parka bilen med nycklarna på vindrutan, fylla i en enkel blankett, ett varmt välkomnande och ut på motorvägen igen. Vilken skillnad från att komma med flyget.

Patrik har ju varit utan dator i en månad då den har varit inlämnad på reparation i Vancouver. Trots att han har lånat min datorhar abstinensen varit påtaglig och de gånger vi har bråkat har det definitivt handlat om datortid. Bara för att nämna ett exempel. Vi satt och fikade i Whistler och Patrik surfade i en timme. Fem minuter efter att jag fått dator så säger han –Nej, nu måste vi sticka om vi ska hinna.... Qué pasa, säger jag bara! Och så har det bara fortsatt. Tyvärr så han inte datorn bli klar då det ointräffbara hade inträffat och båda minnena hade gått sönder samtidigt. Det är så osannolikt att supporten kan bara beställa ett minne i taget från Lenovo och därför hann den inte bli klar innan det var dags för oss att lämna Vancouver för gott. Patrik kollade upp var man kunde köpa 4G’s-minnen och vi åkte direkt till Frey’s en gigantisk elektonikkedja så fort vi hade passerat gränsen. När vi kom in i affären blev Patrik som ett barn på julafton. Leendet gick från öra till öra och ögonen glödde. Han tog min hand och drog mig djupare in affären och sa –Vi stannar väl ett tag? *haha* Behöver jag säga att vi stannade mer än ett tag.

Nu märks det att vi har kommit till USA. Ena sekunden går man på en shoppinggata och i nästa är man omgiven av uteliggare och fattiga människor som bor på gatorna. I parker, i portar, på busshållsplatser, överallt. Sorgligt!

Nu laddar vi batterierna i Seattle några dagar sedan bär det av mot Yellowstone och Teton national park.

Yellowstone, here we come!

Vancouver Island med Orcas & oväder

På vägen till Vancouver Island stannade vi till i staden Osoyos som ligger vid Kanadas varmaste sjö vilket gör området till ett mycket populärt sommartillhåll. Vi gled in på campingen vid åttasnåret i hopp om att kunna få en plats på deras overflow, lite primitivare extracamping, vilket var ytterst tveksamt då det är så populärt som det är. Parkvakten skrattade till lite när vi frågade och sa –Nu har i otrolig tur, det var precis ett par som lämnade campingen en dag tidigare då det eventuellt ska bl regn imorgon. Vips hade vi fått en av de bästa campingplatserna på den mest populära campingen i British Colombia precis vid vattnet med egen privat strand. Oh, la la! Det var inte helt fel att vakna upp med den utsikten kan jag säga. Vi dukade upp ost och vin och satt och njöt av fullmånen som speglades i vattnet, grodorna som kväkte och den varma kvällen. Det här var precis vad vi behövde efter de kalla nätterna i Banff & Jasper. På morgonen var det strålande sol och morgondoppet innan frukost var mer än underbart. Om det hade gått hade vi mer än gärna stannat en natt till.

I kön till färjan såg vi två unga killar låsa sig ute från bilen precis när de ropade ut att alla skulle gå tillbaka till bilarna och göra sig reda att åka ombord. Som tur var så stod det en luttrad ”veteran” i filen brevid som hjälpte dem att öppna dörren med hjälp av en stålvajer. Det såg minst sagt svettigt ut och det var verkligen i sista stund de fick upp dörren.

Vi sov en natt surfbyn Tofino som hade många fina stränder men ack så kallt vatten. Tveksamt om en 7mm verkligen skulle hålla kylan på stången. Patrik skrek rakt ut när han doppade fötterna. I Cowichan Bay åkte vi ut på en riktigt fin späckhuggarsafari. Sex månader per år är spägghuggarna i området innan de emigrerar till okänd ort. Vart det tog vägen vet det inte. Vi var inte riktigt beredda på vad som komma skulle utan trodde att vi mer skulle få se dem på avstånd. Ack så fel vi hade. Flertalet gånger simmade de rakt mot den lilla båten och förbi på bara några meters avstånd. De hoppade, simmade ryggsim och plaskade med fenorna så det stod härliga till. Vi fick se tre riktigt fina hopp precis vid båten varav ett var ett dubbelhopp. Jag lyckades delvis filma det men blev lite väl exalterad och glömde bort både kameran, mig själv och allt runt omkring. Jag är verkligen glad att jag inte körde bil vid tillfället! Det var underbart när skepparen sänkte ned hydrofonen under ytan och vi fick höra hur de kommunicerade med varandra och lika sorgligt när man hörde hur väl båtar låter på avstånd. Vi fick se flera flockar och totalt såg vi fler än 30 orcas allt som allt. Solen hade gått ned när vi susade hem över vattnet och båtturen var härlig bara den. Kvällen avslutades på den godaste laxburgare vi någonsin ätit. Mums, vilken dag!

Då ett enormt oväder skulle rulla in nästa dag bestämde vi oss för att åka tillbaka till Vancouver. Killen som hade campingen var inte väldens bästa säljare direkt för när Patrik frågade om vädret så sa han att det var väldigt ovanligt med åskoväder, thunderstorms, i området men nu var det på väg och när de kom så slog blixtarna ofta ned just på den här campingplatsen och senaste gången hade den faktiskt slagit ned just i träden bakom vårt tält. Patrik tackade för informationen och sa att vi inte skulle stanna en natt till innan han skrattades gick där ifrån. Vi tog in på Sheraton vilket var himlen efter nästan 3 veckor i tält. Badkar, gym, säng och trådlöst på rummet! Halleluja!

Imorgon drar vi över gränsen till Seattle.


Lite bilder