Vilodagar i Seattle

Vi åkte över gränsen med bilen vilket var oväntat smidigt, smärtfritt och trevligt! Parka bilen med nycklarna på vindrutan, fylla i en enkel blankett, ett varmt välkomnande och ut på motorvägen igen. Vilken skillnad från att komma med flyget.

Patrik har ju varit utan dator i en månad då den har varit inlämnad på reparation i Vancouver. Trots att han har lånat min datorhar abstinensen varit påtaglig och de gånger vi har bråkat har det definitivt handlat om datortid. Bara för att nämna ett exempel. Vi satt och fikade i Whistler och Patrik surfade i en timme. Fem minuter efter att jag fått dator så säger han –Nej, nu måste vi sticka om vi ska hinna.... Qué pasa, säger jag bara! Och så har det bara fortsatt. Tyvärr så han inte datorn bli klar då det ointräffbara hade inträffat och båda minnena hade gått sönder samtidigt. Det är så osannolikt att supporten kan bara beställa ett minne i taget från Lenovo och därför hann den inte bli klar innan det var dags för oss att lämna Vancouver för gott. Patrik kollade upp var man kunde köpa 4G’s-minnen och vi åkte direkt till Frey’s en gigantisk elektonikkedja så fort vi hade passerat gränsen. När vi kom in i affären blev Patrik som ett barn på julafton. Leendet gick från öra till öra och ögonen glödde. Han tog min hand och drog mig djupare in affären och sa –Vi stannar väl ett tag? *haha* Behöver jag säga att vi stannade mer än ett tag.

Nu märks det att vi har kommit till USA. Ena sekunden går man på en shoppinggata och i nästa är man omgiven av uteliggare och fattiga människor som bor på gatorna. I parker, i portar, på busshållsplatser, överallt. Sorgligt!

Nu laddar vi batterierna i Seattle några dagar sedan bär det av mot Yellowstone och Teton national park.

Yellowstone, here we come!